Hur kommer det sig att man tycker om olika sorters musik?

Musik är något de flesta av oss människor tycker om. Vi gillar alla olika sorters musik, och ibland kan det gruppera oss i olika smakinriktningar. Det är spännande att fundera på hur det kommer sig att man fastnar för olika sorters musik, och ibland kan vissa låtar göra oss euforiska, medan andra låtar inte alls ger oss någon reaktion.

Jag har en del låtar som jag har älskat i hela mitt liv. Naturligtvis tröttnar jag då jag hört dem väldigt ofta men ändå så finns de med mig, som i ryggraden och varje ord i texten, varje musikalisk vinkling och ton sitter som berget och jag minns låten i detalj. Kommer den på radion när jag sitter till exempel i bilen så börjar jag genast sjunga med. Det är helt fantastiskt, tycker du inte?

Men varför har jag fastnat för just dessa låtar? Jag har ingen som helst aning faktiskt. Eller, jo, för att de är så bra, skulle jag naturligtvis säga. Men frågar jag någon annan så tycker de kanske inte det. De har några andra låtar eller band som de tycker är mycket bättre.

I denna artikel angående musikens påverkan kan man läsa att hjärnans olika njutningscentra är inblandade. Det förklarar själva njutningen men det förklarar inte varför just dessa låtar.

För mig har texterna en stor betydelse när det handlar om musik. Jag njuter extra mycket om text och musik möter varandra, så att säga. Om vi tänker oss en kärlekssång där hjärtat är brustet så får det gärna vara lite moll i musiken och en ledsen cello som hummar försiktigt i baktakt gör hela upplevelsen vacker. Det tror jag kanske att de flesta håller med om, men jag tror våra hjärnor reagerar mer eller mindre, och det är ju så spännande att försöka förstå varför.

Jag kan inte hitta någon säker forskning i det ämnet men jag skulle vilja drista mig till att tro att det har att göra med våra egna erfarenheter i livet. En låt som ger oss känslor som vi haft som barn eller unga svara bättre än en låt som vi kan konstatera är vacker, men inte förmedlar någon av oss tidigare känd känsla kanske inte ger samma ”svar” som en låt där känslorna redan upplevts i hjärnan.

En egen teori förstås, vad tänker du själv om detta? Har du någon låt som du började gilla i tonåren eller ungefär då, som du fortfarande som vuxen kommer ihåg och tycker mycket om? Kan du då förknippa den eller dem med känslor som du haft som ung? Eller är det minnen man förknippar låtarna med som gör att vi gillar dem så mycket?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Previous article

Olika media

Next article

1970-talet