Varför musik?
Lite historiaLite historia
Musikens mediaMusikens media
Hur kommer det sig att man tycker om olika sorters musik?
Musik är något de flesta av oss människor tycker om. Vi gillar alla olika sorters musik, och ibland kan det gruppera oss i olika smakinriktningar. Det är spännande att fundera på hur det kommer sig att man fastnar för olika sorters musik, och ibland kan vissa låtar göra oss euforiska, medan andra låtar inte alls ger oss någon reaktion.
Jag har en del låtar som jag har älskat i hela mitt liv. Naturligtvis tröttnar jag då jag hört dem väldigt ofta men ändå så finns de med mig, som i ryggraden och varje ord i texten, varje musikalisk vinkling och ton sitter som berget och jag minns låten i detalj. Kommer den på radion när jag sitter till exempel i bilen så börjar jag genast sjunga med. Det är helt fantastiskt, tycker du inte?
Men varför har jag fastnat för just dessa låtar? Jag har ingen som helst aning faktiskt. Eller, jo, för att de är så bra, skulle jag naturligtvis säga. Men frågar jag någon annan så tycker de kanske inte det. De har några andra låtar eller band som de tycker är mycket bättre.
I denna artikel angående musikens påverkan kan man läsa att hjärnans olika njutningscentra är inblandade. Det förklarar själva njutningen men det förklarar inte varför just dessa låtar.
För mig har texterna en stor betydelse när det handlar om musik. Jag njuter extra mycket om text och musik möter varandra, så att säga. Om vi tänker oss en kärlekssång där hjärtat är brustet så får det gärna vara lite moll i musiken och en ledsen cello som hummar försiktigt i baktakt gör hela upplevelsen vacker. Det tror jag kanske att de flesta håller med om, men jag tror våra hjärnor reagerar mer eller mindre, och det är ju så spännande att försöka förstå varför.
Jag kan inte hitta någon säker forskning i det ämnet men jag skulle vilja drista mig till att tro att det har att göra med våra egna erfarenheter i livet. En låt som ger oss känslor som vi haft som barn eller unga svara bättre än en låt som vi kan konstatera är vacker, men inte förmedlar någon av oss tidigare känd känsla kanske inte ger samma ”svar” som en låt där känslorna redan upplevts i hjärnan.
En egen teori förstås, vad tänker du själv om detta? Har du någon låt som du började gilla i tonåren eller ungefär då, som du fortfarande som vuxen kommer ihåg och tycker mycket om? Kan du då förknippa den eller dem med känslor som du haft som ung? Eller är det minnen man förknippar låtarna med som gör att vi gillar dem så mycket?
Musik i ungdomen
När man är ung så är musiken ofta ännu viktigare än när man blivit vuxen. Ungdomar kan ibland grupperas efter vilken musik de gillar. Rättare är nog att säga att ungdomar grupperar sig själva efter vilken musik de gillar. Det bekräftas även av forskning som undersökt fenomenet.
Då är ju nästa fråga ifall det är så att man väljer musik efter de kompisar man tycker mest om? Jag tror inte riktigt att det är så enkelt, det är inte min erfarenhet, men det finns troligen en ”måste-gilla”- typ av musik och utanför den kan man vara lite självständig utan att någon i gruppen tycker illa vara. På samma vis så kan det finnas enstaka låtar inom den genre som gruppen gillar som det är okej att inte gilla, utan att för den skull bli utstött. Så var det när jag var ung i alla fall, och så hoppas jag att det är även idag.
Som exempel på det minns jag att mina föräldrar, då de växte upp, grupperade sig efter om man gillade Elvis eller Tommy Steele. Min mamma gillade Tommy Steele och min pappa föredrog Elvis, men de kunde ändå träffa varandra och bli kära eftersom de båda gillade rock´n roll.
Vilken typ av musik man gillar som ung avgör i någon mån vart man går på helgerna och vad man gillar att göra. Om man gillar dansmusik går man kanske ut och dansar, medan gruppen som gillar rap kanske går på klubb, även om det dansas där också.
Den musik som man börjar föredra som ung hänger ofta med oss upp i vuxen ålder. Om man är mycket intresserad av musik så kommer man att hitta en hel del nytt eller andra grupper och låtar som man också gillar men ändå så kommer ungdomens favoriter ofta att fortsätta vara favoriter.
Det kan också hända att låtar man inte gillade som ung plötsligt blir bra eller i alla fall tilltalande eftersom man har en massa roliga minnen förknippade med låtar som man egentligen inte tyckte var så vidare spännande som ung. Jag har exemplet ABBA, jag tyckte deras musik var tjatig och trallig som ung, men idag kan jag tycka att den är ganska genial och blir glad och upprymd då jag hör en del av låtarna.
Musiksmak och personlighet
Finns det några fler spår angående varför vi fastnar för olika typer av musik? Det finns lite forskning på det som har en del synvinklar i ämnet.
Det finns ju ett antal tydliga signaler i musiken som symboliseras av artisterna som framför den. Jag tänker på rappare, med sin ”gangsta-stilar” och hårdrock med sina skinnkläder och smink som man kan jämföra med till exempel grupper i samma genre som ABBA, där det ser helt annorlunda ut i klädsel och framförande. Det är inte konstigt att man identifierar sig med den typ av personlighet som kommuniceras som man helst vill tillhöra.
Innehållet i musiken är också en sorts kommunikation om livsåskådning som kan ge en känsla av tillhörighet – eller inte. Det är väl detta som märks då man hör människor säga att hårdrock skapar aggressivitet och rap skapar kriminalitet. Detta tror inte jag på alls. Jag själv har alltid föredragit tuffa texter med vassa, ironiska texter som lite grann trotsar etablissemanget men det innebär inte att jag tillhör någon utomstående grupp utan jag tillhör de facto den stora massan människor som är väletablerade och gör rätt för sig. Möjligen kan jag förstå de som inte gör det något bättre.
Det finns också en genre inom musik som kommunicerar könstillhörighet. En del kvinnliga artister har texter som handlar mycket om kvinnors öden och syn på tillvaron, som kvinnor lättare tar till sig även om många män också tycker om den musiken. Där kan jag nämna Janis Joplin som exempel. Kvinnliga rappares texter skiljer sig också en hel del från manliga rappares vilket gör dem mer lättillgängliga för lyssnare av samma kön. Det hindrar inte att man kan tycka om både ock, inte minst då en hel del texter handlar om samhället och tillvaron i stort.
Populärmusikens historia
Populärmusik kallas den musik vi hör till vardags, kanske i Sveriges Radio P3, som ska vara en kanal för lättillgängliga nyheter, nöjesprogram och musik. Begreppet startade redan på 1800-talet faktiskt, här finns mer info om begreppet som sådant.
Syftet med att kalla en viss grupp av musik för populärmusik var att den var mer lättillgänglig och inte enbart till för adeln eller för de som var skolade i en särskild genre, som till exempel klassisk pianist eller liknande som ansågs vara mer som konst.
På 1900-talet har vi fått influenser från övriga världen och i och med det så har populärmusiken blivit kallad popmusik och vi fick höra europeisk musik från Radio Luxemburg om vi kunde ratta in den våglängden på våra radioapparater. Inte långt efter det så började band som Beatles och Rolling Stones fylla våra egna radiokanaler och popmusik flyttade in i var mans rum.
Det var musik ifrån Storbritannien och USA som tog över popmusiken. Det var en revolution för de som var unga då, med nya frisyrer och ny sorts klädsel och många ville vara precis som personerna i någon av dessa två grupper.
1970-talet
Från denna period kommer en explosion av artister som spelar popmusik. Det är artister som David Bowie, Kiss, Elton John med många flera.
Här händer att olika genrer inkluderas på ett väldigt trevlig sätt så att det utkristalliseras olika grenar på popträdet, skulle jag vilja säga.
Det kommer artister från rock and roll-, dansband- och vissångar-genren som poppar till låtar från resp. genre så den också blir mer lättillgänglig och hamnar på listor som gör att fler människor hör musiken som de kanske inte skulle lyssnat på då den genren inte var ”deras genre” från början.
Det gör att den mesta musiken vi hörde under 70-talet klassas som pop, och dessutom kommer en lite hårdare genre som får gå under namnet rock. Här vill jag nämna Deep Purple, Uriah Heep som exempel på det.
Jag hittade en smaklig länk för oss som gillar 70-tals musik där 70-talets bästa låtar (enligt källan) finns.
Har ni märkt hur mycket covers det kommer på låtar från detta årtionde? Det är kanske inte så konstigt med tanke på den enorma framgång som ett bra band kunde ha och just hur man hela tiden fick till sig popmusik. Att lära sig spela instrument var ganska tillgängligt även det och mycket ungdomar fanns som fötts efter att ekonomin bättrats efter andra världskriget.
1980-talet
På 80-talet började de olika grenarna inom popmusiken åter igen spreta och bli mer och mer specifika. Nu kom Synthpop, schlagerpop och rock med långhåriga balladsångare.
Discon från 70-talet blev lite snabbare och från pop-genren kom till exempel den store Michael Jackson som sedermera blev kallad ”King of pop”. Han kom redan tidigare men jag tror många upptäckte honom under 80-talet. De allra populäraste finns samlade här så varsågod och lyssna och minns.
Även många svenska artister kom under detta årtionde. Som exempel vill jag nämna Roxette, Europe och Mauro Scocco som blev stora i Sverige och två av dem även ute i världen.
De två först nämnda hade både hittar som slog i USA och på många andra platser. Roxettelåten ”it must have been love” blev också filmmusik i den väl kända filmen ”pretty Woman”, från 1990.
Roxette bestod av den redan etablerade Per Gessle och sångerskan Marie Fredriksson. De blev väldigt framgångsrika och fick fyra stora hittar i USA med låtarna: ”The Look”, ”Listen to Your Heart”, ”It Must Have Been Love” och ”Joyride”. Framgången med Roxette var nästan större utomlands, till skillnad från Per Gessles andra band, Gyllene Tider, som var stora i Sverige enbart men har varit stora under många år här och turnerat mycket.
Europe blev mycket populära då de släppte skivan ”The Final Countdown” 1986 och singeln med samma namn nådde förstaplats på hitlistor i 26 länder. Efter det kom uppföljarna ”Rock the night” och ”Carrie” som nådde stor framgång och fortfarande spelas med jämna mellanrum.
Olika media
Då populärmusiken som begrepp föddes på 1800-talet, så lyssnade man på musik företrädesvis live, då någon framförde den på ett instrument i samma rum som man befann sig i samt i kyrkan och liknande platser.
Så uppfanns grammofonen i slutet av 1880-talet och man började lagra musik på grammofonskivor. De kallades för stenkakor till en början och kördes med ett varvtal på 78 per minut. Mer information om denna fiffiga uppfinning här och även fortsatt karriär för denna maskin.
På 1950-talet så uppfann man att ljud också kunde lagras på magnetband, och den så kallade rullbandspelaren började användas. Den hade inbyggd högtalare och var flitigt använd i bland annat skolor ända in på 70-talet.
Ungefär i samma period uppfanns vinylskivorna, och med dem kom också stereoljudet. Innan dess hade allt ljud kunnat spelas enbart på en högtalare och en överföringskanal, det kallades mono.
Stereoljudet var på två kanaler och man lyssnar med fördel på fler än en högtalare för att höra att olika instrument, till exempel, kommer från olika håll då högtalarna är placerade en bit ifrån varandra.
Vinylskivorna fanns i tre format: LP (longplay), Singel och EP (extenden play) och spelade med 33 resp 45 varv per minut.
Nu ser mediet lite olika ut men vinylskivan är populär ändå.
Har du kommentarer om texten så kontakta oss gärna här:
