Musik i ungdomen
När man är ung så är musiken ofta ännu viktigare än när man blivit vuxen. Ungdomar kan ibland grupperas efter vilken musik de gillar. Rättare är nog att säga att ungdomar grupperar sig själva efter vilken musik de gillar. Det bekräftas även av forskning som undersökt fenomenet.
Då är ju nästa fråga ifall det är så att man väljer musik efter de kompisar man tycker mest om? Jag tror inte riktigt att det är så enkelt, det är inte min erfarenhet, men det finns troligen en ”måste-gilla”- typ av musik och utanför den kan man vara lite självständig utan att någon i gruppen tycker illa vara. På samma vis så kan det finnas enstaka låtar inom den genre som gruppen gillar som det är okej att inte gilla, utan att för den skull bli utstött. Så var det när jag var ung i alla fall, och så hoppas jag att det är även idag.
Som exempel på det minns jag att mina föräldrar, då de växte upp, grupperade sig efter om man gillade Elvis eller Tommy Steele. Min mamma gillade Tommy Steele och min pappa föredrog Elvis, men de kunde ändå träffa varandra och bli kära eftersom de båda gillade rock´n roll.
Vilken typ av musik man gillar som ung avgör i någon mån vart man går på helgerna och vad man gillar att göra. Om man gillar dansmusik går man kanske ut och dansar, medan gruppen som gillar rap kanske går på klubb, även om det dansas där också.
Den musik som man börjar föredra som ung hänger ofta med oss upp i vuxen ålder. Om man är mycket intresserad av musik så kommer man att hitta en hel del nytt eller andra grupper och låtar som man också gillar men ändå så kommer ungdomens favoriter ofta att fortsätta vara favoriter.
Det kan också hända att låtar man inte gillade som ung plötsligt blir bra eller i alla fall tilltalande eftersom man har en massa roliga minnen förknippade med låtar som man egentligen inte tyckte var så vidare spännande som ung. Jag har exemplet ABBA, jag tyckte deras musik var tjatig och trallig som ung, men idag kan jag tycka att den är ganska genial och blir glad och upprymd då jag hör en del av låtarna.